tisdag 8 april 2014

Postdramatisk bearbetning



Det frustande rögleloket stod och ångade på perrongen, ivrigt påhejat av de entusiastiska passagerarna. Kraften och viljan fanns där, men motståndarloket bromsade effektivt alla försök att dra igång tågvagnarna mot elitserien. Nollan i hemmakolumnen stod orubbat fast i två perioder, allt medan Stockholmståget hunnit avverka både fem och sex stationer på väg mot slutmålet.

När det väl blev snurr på hjulen så började vi skymta 08-expressen i horisonten, men så kom två oväntade signalfel, och då var resan förbi.
I samma ögonblick som 3-1 dunkades in i nätmaskorna utbröt en enorm eufori på ståplats och jag kände plötsligt hur det ryste i kroppen och tårarna kom.
- Det här kan min själ gå vägen, hann jag tänka innan de två spannarna med iskallt vatten dränkte mitt huvud och tog mig ner på jorden igen.

Ängelholms öde gator välkomnade oss tre rögleiter från Småland, som kvällen till ära bokat in oss på Villa Rönne. Innehavaren av detta etablisemang blev lättad när han såg att vi var grönvita hemmafans och inte svartgula huliganer. I ärlighetens namn skall sägas att de svartgula fansen på plats var av det trevligare slaget. Före matchstart blev jag bundis med en av dem och vi var både överens om att allra bäst vore att få stopp på de kaxiga djurgårdarna.
Ingen skugga skall falla över AIK, som visade att det sportsliga är viktigt och att man inte bara VIK-er ner sig när det egna lagets chanser till avancemang försvinner likt smör i solsken.

Den hett efterlängtade karnevalsyran i Ängelholm förbyttes i ett avslaget glas på Telegrafen, i sällskap med en handfull lågmälda själar. Ett tiotal minuter senare stängde detta enda kvällsöppna ställe i Ängelholm och vi fick med oss lite kaffebönor och chipspåsar hem till vårt nattkvarter, som tröst i bedrövelsen.

Efter en seg morgon med sen frukost bar det av till Sibirienskogen och Göstas UFO-monument. En sväng förbi hallen gav inte så speciellt mycket, men vi stötte på Bogren och tackade för säsongen. I övrigt var det matmässa på gång i Lindab och inte så många som ville idka samtalsterapi med tre slagna röglefans på väg norrut för sista gången denna säsong.

Ett dygn tidigare hade vi medelst bil kört den tilltänkta cykelvägen Alvesta-Ängelholm via Älmhult och Vittsjö, som vi hade åkt om det blivit seger mot Västerås i fredags.

Framtiden får utvisa när den resan blir verklighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar