torsdag 13 augusti 2015

Försäljning av saker från huset

Vi har nu genomfört flytten och auktionerna är därmed avslutade.
Tack för visat intresse!


***************************


Här kommer vi att lägga upp bilder och beskrivningar av föremål som vi säljer,
som ett led i att förbereda en kommande flytt.

Alla föremål avhämtas på Löpanäsvägen 15 i Rottne om inte annat anges.
Maila familjen@sassersson.se
Ring 070-1497230

torsdag 17 april 2014

Den underbara majmånaden

Som Heinrich Heine uttryckte saken i sin dikt:
"Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Knospen sprangen,
Da ist in meinem Herzen
Die Liebe aufgegangen."

Det skall villigt erkännas att jag befinner mig ett steg före min tid i kalendern och för att få ihop det med den egna kärlekshistorien så var det valborgsmässoafton 1989 som vi förlovade oss, för att sedan lyssna på studentsångarna i Lund påföljande dag. I den sköna månaden maj, när magnoliorna blommade i Lundagård.

Tiden fram till dess är det mycket som skall organiseras, både på det privata och jobbmässiga planet.
Altanen och balkongens färdigställande i form av målning och snickeriarbete, väntar på att det varma vädret skall stabiliseras, det söks utbildningar och tankar inför framtiden för barnen upptar tankarna.

I församlingen är jag drivande kraft för vänförsamlingsrelationen med Gingst på Rügen. För någon vecka sedan anlände de nattvardskärl, som tillverkats av en keramiker från Ummanz, som ligger i vår vänförsamling. Dessa kommer att tas i bruk vid Emmausmässan på Annandag Påsk.
Därefter är det kort tid kvar innan 14 personer från Söraby församling gör ett besök i Gingst.
Minibuss, personbil och släp är fixade och våra tyska vänner förbereder vår ankomst.
Im wunderschönen Monat Mai.

Efter en snabbvisit i Uppsala med en uppdatering kring läget med kyrkohandboksarbetet, vidtar nästa resa till Pommern. Denna gång är det i rollen som samordnare av vänstiftsrelationen som jag besöker Rügen. Årligen arrangerar vi en gemensam planeringskonferens, där ett huvudtema får genomsyra mötet. I år är det konfirmation.
I Sverige har vi erfarenhet av minskand konfirmandfrekvens, men också hur trenden kan brytas. I före detta DDR lever fortfarande traditionen med den ateistiska Jugendweihe kvar.

På vägen hem kommer jag att avvika från delegationen för att ansluta till Växjö stifts studieresa till Israel och Palestina. Något som jag sett fram emot i flera års tid och som skall bli en fin möjlighet att få dela vår biskops rika kunskap som ciceron, innan han går i pension.

Efter ännu en konferens kring liturgik, återstår att inta rollen som demokratins väktare såsom valförättare i EU-valet.
Det blir en intensiv, men som jag får hoppas, underbar, månad maj.

tisdag 8 april 2014

Postdramatisk bearbetning



Det frustande rögleloket stod och ångade på perrongen, ivrigt påhejat av de entusiastiska passagerarna. Kraften och viljan fanns där, men motståndarloket bromsade effektivt alla försök att dra igång tågvagnarna mot elitserien. Nollan i hemmakolumnen stod orubbat fast i två perioder, allt medan Stockholmståget hunnit avverka både fem och sex stationer på väg mot slutmålet.

När det väl blev snurr på hjulen så började vi skymta 08-expressen i horisonten, men så kom två oväntade signalfel, och då var resan förbi.
I samma ögonblick som 3-1 dunkades in i nätmaskorna utbröt en enorm eufori på ståplats och jag kände plötsligt hur det ryste i kroppen och tårarna kom.
- Det här kan min själ gå vägen, hann jag tänka innan de två spannarna med iskallt vatten dränkte mitt huvud och tog mig ner på jorden igen.

Ängelholms öde gator välkomnade oss tre rögleiter från Småland, som kvällen till ära bokat in oss på Villa Rönne. Innehavaren av detta etablisemang blev lättad när han såg att vi var grönvita hemmafans och inte svartgula huliganer. I ärlighetens namn skall sägas att de svartgula fansen på plats var av det trevligare slaget. Före matchstart blev jag bundis med en av dem och vi var både överens om att allra bäst vore att få stopp på de kaxiga djurgårdarna.
Ingen skugga skall falla över AIK, som visade att det sportsliga är viktigt och att man inte bara VIK-er ner sig när det egna lagets chanser till avancemang försvinner likt smör i solsken.

Den hett efterlängtade karnevalsyran i Ängelholm förbyttes i ett avslaget glas på Telegrafen, i sällskap med en handfull lågmälda själar. Ett tiotal minuter senare stängde detta enda kvällsöppna ställe i Ängelholm och vi fick med oss lite kaffebönor och chipspåsar hem till vårt nattkvarter, som tröst i bedrövelsen.

Efter en seg morgon med sen frukost bar det av till Sibirienskogen och Göstas UFO-monument. En sväng förbi hallen gav inte så speciellt mycket, men vi stötte på Bogren och tackade för säsongen. I övrigt var det matmässa på gång i Lindab och inte så många som ville idka samtalsterapi med tre slagna röglefans på väg norrut för sista gången denna säsong.

Ett dygn tidigare hade vi medelst bil kört den tilltänkta cykelvägen Alvesta-Ängelholm via Älmhult och Vittsjö, som vi hade åkt om det blivit seger mot Västerås i fredags.

Framtiden får utvisa när den resan blir verklighet.

lördag 5 april 2014

Röglesolen går upp

Även idag gick solen upp över en rådbråkad hockeysjäl. Förutsättningarna var hyfsat okej. Hade under eftermiddagen inhandlat cykelväskor, benvärmare och vadderade cykelbyxor inför trippen Alvesta-Ängelholm tillsammans med P-W och Micke. Tre poäng var utgångspunkten. Det blev en.
Barnen börjar bli vuxna och följer inte med på hockey lika ofta som förr. Men minnena tillsammans med dem finns alltid k...var. Som när Punisher (Andreas Ljunggren) lyfte upp Julia Sassersson som en vante för att fira en matchvinst för över 10 år sedan, eller när Pelle Svensson sträckte klubban över plexit i Sunnerbohov för att ge till Julia (som var hennes idol), men någon annan hann före och snöt klubban.
Eller när sonen Ola tog en lyra på en förlupen puck i Växjö Ishall, på den tiden när bortastå var placerad på motsvarande ställe som i Dackehallen i fornstora dar, d.v.s. längst ner på långsidan, och blev så perplex att han kastade tillbaka trissan på isen.
Igår var Samuel Sassersson med på matchen, tillsammans med sin flickvän, och det var kul bara det. Lite stjärnglans var det att träffa på Jensen, Lindgren och J-Lilja på läktaren och så fick de hälsa på Amigo-Ola och Nick.
Men någon seger blev det inte. Känslan av passionen runt Rögle fanns där tydligt och ibland var det riktigt bra tryck i hallen.
Det känns som luften gick ur igår, sedan Frallan överlistat Tessier och Mohlin, men frågan är om inte det här utgångsläget är bättre?
Jämför med att ha haft en poäng tillgodo och mött ett avsågat AIK, som kunnat spela helt avslappnat. Alla experter skulle ha tagit ut segern i förskott, det skulle ha bokats bankett på fint ställe i Ängelholm, tryckts upp guldtröjor och man skulle mer ha sett måndagens match som en formalitet.
Nu har pressen tippat över på Djurgården, som står på i princip samma utgångsläge och skall möta samma taggade Västerås som blev Rögles fall igår. AIK kommer att känna att det finns ett litet halmstrå, men kommer också att vara beroende av plinget på jumbotronen. Energin kan försvinna i ett nafs och tippa över till Rögles fördel.
Och i allt detta finns också minnet av att jag för någon månad sedan såg hela den här säsongen som totalt misslyckad. Avslutningen har blivit fantastisk och det krävs förtvivlan för att känna den där outsägliga befrielsen. Från långfredag till påskdag. Blir det en tidig påskdag i Ängelholm den 7 april?
Vi som är där får se.